Efter en fullspäckad vecka med mycket politik och med en otroligt glädjande nyhet, att samtalen om stor-region på Riksdagsnivå brakade ihop i Stockholm.

Så för att citera #patrikstenvard (M) "Nu kan vi koncentera oss på politik igen, och göra sjukvården bättre för invånarna i Gävleborg"

Men sovmorgon på fredag, glöööm det ;) Upp och iväg till sjukgymnast #sofiasandén på #x-rehab för att få hjälp med nacke och skulderblad. För sitter man i rullstol som jag så slits kroppen både här och var. Jag och tjejerna försöker töja, tänja och sträcka men det räcker inte till i längden så då finns den räddande ängeln Sofia på Skeppsbron som jag känner sedan rehab avd 70 i Sandviken. Redan nu efter 2 behandlingar känns det mycket bättre, jag kan plötsligt röra mer på huvudet och vips är hållningen mycket bättre den också. Hon gör mirakel med små medel!

 

Färdiga kastade vi oss ut, och min assistent Sofia säger att "Jag undrar när bussen går"... Halvägs till busshållplatsen dyker nr 14 upp runt kurvan. Sofia viftar och viftar, och viftar lite till och bussen... Stannar! Tack snälla busschauffören på stadsbussarna!

För vi hade bestämt oss att när vi ändå är på G så tar vi bussen förbi hemma, ut till ICA Maxi och shoppar loss lite. Där blir det allt från hyacinter till osockrad lingonsylt. Tittar på klockan och inser att 11:50 bussen hinner vi INTE med, har liksom träffat för många bekanta och snacka det måste man ju. 

Checkar ut från ICA och hinner kasta oss på nästa buss så vi kommer hem,där vi då intar lite lunch och nu kommer en SURPRISE.. Jag jobbar lite till ;)
Har fått en ny ledamot i Jävsnämnden, måste kolla så hon har fått handlingar i sin iPad m.m.
Sedan lyfte vi fram den där stora högen med papper, ni vet den där högen man bara "råkar" lägga alla papper i (Eller är det bara hos mig det händer?!) För att avsluta dagen innan rumpan landar i soffan så cyklade jag 90 minuter, vilket jag fuskat med pga influensa och tidsbrist (FY SKÄMS Pia så gör man INTE) 
Seeeen får jag avnjuta en underbart god middag, glo lite på tv innan det blir en tidig kväller. 
När jag väl hamnat i bingen ligger jag  och funderar på hur jag ska forstätta min berättelse om min sjukdomshistoria för er så att det blir intressant. Men somnade ganska snabbt....


Lördagmorgon..
Vaknar med ett ryck av konstiga drömmar, för jag är alltid gående i dem.. Men det är som sagt bara en dröm och verkligheten gör sig snart påmind. Emma ramlar in genom dörren 08:00, vi kör igång morgonschemat, för här vilar vi inte på lagarna.. Så i med medicin och så gymnastik som tar ca 45min. Därefter frukost och en underbar dusch! 
12:15 var det längdåkning från Finland (jag är ju inte bara politiker utan sportfåne OCKSÅ) 
Så medan jag ser på det så jagar Emma tomtarna och ljusstakarna i förrådet och kastar in dem i lägenheten.. Därmed står vi inför julförberedelsernas höjdpunkt, lyser ljusstakarna eller inte och VILKEN lampa är trasig då staken INTE lyser?! Stake 1, vi skruvar spänt i alla lamporna och TAADAAA, den funkar!!  Nästa funkar den också! Stake 3 och 4, ville inte vara med i matchen så av 28 ljus var 2 trasiga (rätt schyssta odds) och nya lampor skall införskaffas imorgon.
Tomtarna får flytta in på skänken, för förra året fick de små bo kvar i förrådet då det var ett gäng andra ,stora, tomtar på 50-årsfest!! I år ville de små nog stanna i förrådet, då de kände sig förorättade och gav sig inte till känna då de efterlystes i stora förrådet. Längst in, längst ner hade de gömt sig MEN nu är de på plats = pyntat och klart så nu kan 1:a advent få komma :)

 

När jag ser hur mina assistenter far runt, fixar och donar, tänker jag ofta på när jag satt där i bilen, påväg hem efter att jag fått min diagnos. For hem till det stora huset, satt mig på en stol och bara var tom... Och tom var jag nog i flera veckor innan fakta började trilla ner, en sak i taget. Min underbara läkare på hälsocentralen fixade allt som neurologen INTE gjorde. Bland annat sjukgymnastik och vattengympa, där det var jag och tanterna, tanterna som inte kunde fatta vad jag gjorde där för jag visade inga symptom eller tecken på sjukdom i deras ögon och så fick jag hela tiden remissen förlängd vilket i riket Sverige var orättvist för dem som jobbat heeela livet. 
Efter 4 terminer fick jag kasta in handduken för vattnet var för varmt, MS och värme går inte så bra ihop. Men i mitt fall så är det tudelat för min stela kropp älskar solvärme och utan filt så fryser jag så det är en ständig bergochdalbana att ha denna konstiga form av MS som jag har. 

Istället för vattengympa blev det att inta gympasalen, då hade det gått 2 år och jag hade fått min käpp, det började bli lite knepigt med kopplingen i bilen och rullstolen knackade på runt hörnet. 
Sagt och gjort, det fick bli en ny bil med automatlåda.

Jag åkte på rehab till Stockholm i 4 veckor vilket var helt otroligt! Där fick jag testa ut min rullstol... Stolen och jag klickade omedelbart och jag fick ett nytt liv :)
Tack vare min omedelbara acceptans och anpassningsförmåga fick jag medverka i en bok som jag nu tyvärr inte kommer ihåg vad den heter. Nu hade även höger ben börjat få symptom och den där läkaren som sa att det inte skulle hända mer, han har jag ett och annat otalt med... Det var mycket den doktorn sa 1997 som inte skulle blivit sagt. Nu var det 1999 och jag blev gradvis sämre utan att de var säkra på att det var just MS.
Mellan 1997 och 1999 träffade jag en hel hög stolpskott till neurologer på Gävle sjukhus men jag blev inget klokare. Hösten 1999 började Dr Lars Strid och med det började det hända saker...

 

Fortsättning följer...


Ha nu en skön advent alla läsare så hörs vi en annan dag.. PS, glöm INTE bort att trycka på GILLA knappen om ni gillar det jag skriver för det hjälper mig att kunna nå ut till flera. DS.