LSS idag och igår
Lördagens manifestation gick bra, intressant att se att vi i #alliansegävle var där. En från V men både S och MP lös med sin frånvaro.. Kan det bero på feghet när de nu sitter och styr i Stockholm och att det är deras minister som lagt fram förslaget om försämrad LSS... Genom att försämra för oss, VAD VILL HON?!..
#LSS betyder allt för oss funktionsnedsatta, som gör att t.ex. jag kan leva så som jag gör, ha mina politiska uppdrag, gå på koncert, bo i lägenhet.. Kort sagt leva livet, så som DU som är frisk kan göra.
När jag blev beviljad LSS 2003 hade jag inte en aning om vad det skulle innebära, jag var mest irriterad över att min kropp inte löd längre.
Min sjukdom hade ju kommit smygandes och med den kom det också en hel del förändringar i livet. Som jag tidigare skrivit var en av dessa förändringar min rullstol då båda mina ben inte längre var med i matchen, återigen svek läkarens ord och jag vet att jag någongång tänkte att "Var ska detta sluta?!
Ytterligare förändring kom år 2000 då bilen byggdes om så att jag fick handreglage, vilket då gjorde att jag fick mer frihet igen.
Det behövde jag för att sedan separerade jag och flyttade till eget boende tillsammans med barnen.
Så ett tag kändes det som livet lekte igen ändå, jag kunde ta min racer (permobil/elmoppe) som jag då fått och tillsammans med älskade hunden Elsa (som bodde hos min fd man men som jag lånade ibland) så drog vi ner till Hilleviksbadet, speciellt på sensommaren, mot hösten, jag njöt av solen och värmen och hunden njöt av vattnet. Jag hörde när skolbussen kom så då buuuurnade man hem till ett ofta snabbt mellanmål och så iväg till stan med barnens/ungdomarnas aktiviteter.
Om det var barnfri helg så tog man en färdtjänst (då kunde man ringa direkt till taxibolaget vilken tid på dygnet som helst) på lördagen och drog in till stan för #heltenkelt fanns ju redan då.
Om det var barnfri helg så tog man en färdtjänst (då kunde man ringa direkt till taxibolaget vilken tid på dygnet som helst) på lördagen och drog in till stan för #heltenkelt fanns ju redan då.
Så partyskjortan fick gärna åka på även om det fanns vissa svårigheter att knäppa de där förbenade knapparna och snyggjeansen fick jag började med flera timmar i förväg men ut kom jag och snygg var jag, det tog tid men det gick! Toaletten, ja det kan ni fundera på ;)
Men efter ett tag gick det liksom inte att knäppa knapparna längre, fick någon mojäng av min arbetsterapeut som skulle hjälpa till men det sket sig det med. Jag som var en riktigt skjortmänniska fick helt enkelt hänga dem i en annan del av garderoben och som tur var kom tröjmodet i form av pullovers tillbaka, för att inte tala om sjalmodet som kom och ännu inte lämnat i alla fall mig.
Stressa gick inte alls för då spökade sjukdomen ännu mer..
Stressa gick inte alls för då spökade sjukdomen ännu mer..
För att inte tala om krigsföringen vid matbordet, inte mot mina barn, utan kniven och gaffeln kontra det som låg på tallriken. Det levde sitt eget liv. Någonstans däremellan skulle man dricka något också, hade inte kommit på hur behändigt sugrör var.
När hela min vardag gick ut på att bråka med mig själv kröp jag tillslut till korset och kontaktade kommunen. På den tiden, för lite mer än 10 år sedan var det inga problem att få assistans jämfört med idag.
Jag började lite lungt med 20h i veckan och för mig passade just det perfekt, så att man fick vänja sig vid att ha någon omkring sig och be om hjälp.
Någonstans här väcktes idéen om att jag skulle berätta för andra om min resa, första gången. Min debut var i Hille kyrka 2005, se länken nedan.


Nästa inlägg i historien blir om att ta steget in i livet att bli sjukpensionär..
Glöm inte att trycka på hjärtat nedanför för att gilla inlägget och bloggen och hjälpa mig att nå ut till flera, som kanske befinner sig i den situationen jag befann mig i då.
Kram Pia!
Pia!
Att du är en kämpe, det vet jag. Nivåerna på din kamp har jag kanske inte till fullo förstått.
Jag beundrar dig och tycker mycket om dig💖🙅