51 idag.. År alltså. Och födelsedagen var alldeles så där lugn, skön och avslappnad.. och det räckte bra med det för jag lever fortfarande på minnena från min 50 årsdag och jag blir påmind om det partyt var och varannan dag också (för så bra var det, så kul hade vi alla) och glad är jag för det! 

Trodde nämligen inte att jag skulle hänga med så länge..

 

Onsdagen 20/6 2012 gick jag och Lisa en sväng ner på stan, kollade in lite kläder och skor och efter ett tag kände vi hur det kurrade i magen och gled iväg till Brända Bocken, alltså inte den som eldas ner år efter år utan restaurangen på Stortorget här i Gävle.

Det var fint väder, utserveringen var rätt så full med folk men vi fick oss ett bord, slog oss ned och beställde in dryck och mat.. Det blev en fläskfilé black and white med klyftpotatis med lite rött till det.

Började äta... Efter en stund gick något väldigt fel, Lisa surrade på men efter ett tag tyckte hon väl det var konstigt när hon inte fick något svar och tittade upp på mig.. Då satt jag och försökte få ögonkontakt med någon annan på uteserveringen för jag kunde nämligen inte andas och jag fick senare höra att mina läppar hade börjat bli blå vid det laget.

En bit av köttet hade lagt sig som ett lock så jag fick verkligen ingen luft!

Lisa for upp, visste inte helt vad hon skulle göra, INGEN ANNAN reagerade på restaurangen, varken gäster eller personal, jag uppfattade av förklarliga skäl inte vad som pågick då jag inte var långt ifrån att försvinna. Följade ord som kommer har jag fått återberättat för mig.. 

Det kommer två kvinnor fram som hade sett oss när vi kom, reagerat på att vi var så lika och att vi utstrålade en sådan glädje.

Känslan att kunna andas igen var obeskrivlig! Hur mycket tur ska man ha egentligen?! Båda dessa kvinnor var sjuksköterskor.. Medans Tarja räddade mig så ringde hennes kollega till ambulans. Då berättade Tarja att om hon inte fått upp köttbiten hade hon fått lagt mig ner, inväntat ambulans och där tagit fram tången som verktyg men då hade jag förmodligen varit hjärndöd redan.

Så fort jag kunde andas igen så kände jag mig pigg men abulansen ville ha med mig till akuten iallafall... Så dit bar det av. Inget var skadat så efter några timmar kunde Lisa och jag promenera hem i sommarkvällen. Nämnas bör att Lisa fick betala för maten innan vi gick... och att jag numera INTE äter så mycket kött överhuvudtaget.

 

Midsommarhelgen kom och gick, jag funderade hela tiden på vilka dessa underbara kvinnor var, som hjälpte mig. Sagt och gjort, det fick bli en efterlysning i Gävle Dagblad.

Tarja var på Almedalsveckan på Gotland för jobbets räkning när hennes telefon ringde och sa att hon var efterlyst i Gävle.

Veckan efter det fixade GD så att jag fick träffa min livräddare. Hon kom hem till mig, GD var på plats, blommor var inköpta.. Var det färdigt där?! Nej ;)
En kort tid efteråt ringde Allers veckotidning och ville ge denne livräddare ett guldhjärta och natuligtvis fick de göra det.. Så det blev ett uppslag i Allers också.

Det jag missade var att anmäla Tarja Lidberg till Svenska Hjältar... Men det går fler tåg ;) Det bor många hjältar i Gävle.. Vill ni veta en "hemlis".. Ni vet hjälten Lina Schultz, också från Gävle, som blev årets livräddare förra året?! Har hennes sambo som en av mina assistenter. Så jag drar hjältarna till mig som flugor ;)

Kort sagt, Tarja såg till att jag idag firade min 51:a födelsedag. 

 

 

 

Jag lever del 1.. Del 2 kommer en annan dag..

Må så gott och var rädda om varandra! <3

 

Och nu vet ni alla vad som gäller ;) Gilla och dela gärna vidare så än fler får del av livets olika skeenden.